Författare: egnarum

När A köpte sin lägenhet var det på pappret en ganska vanlig men stor etta i hyfsat skick och med ett bra kök. När han var på visning hade han tänkt att säljaren hade många och stora möbler, och att det säkert gick att disponera utrymmet bättre. Då såg lägenheten ut så här:

Kanske inte så mysigt, men det brukar ju vara det lättaste att förändra!

Så flyttade han in och upptäckte att trots sina egna, något mindre möbler, var det helt enkelt ett svårmöblerat rum. Två stora fönster på ena långväggen och två dörrar på den andra gjorde det omöjligt att till exempel bygga sovloft. Och inte skulle det väl egentligen behöva vara ett problem att få in både säng och soffa i det där stora rummet på hela 17 kvadrat? Dessutom borde det väl gå att mysa till lägenheten lite mer?

Utmaningen accepterad!

A är intresserad av historia och valde själv tapet till hallen, en reproduktion av Sveriges äldsta papperstapet. Till köket föreslog jag att han skulle följa lägenhetens byggår och titta på tapeter som flirtar med funkis, så där blev det en blågrå retrotapet som lirar fint med hans ärvda köksbord med perstorpskiva. Den biten var lätt!

Men rummet. Det där bängliga rummet. Efter att ha ritat och funderat och provmöblerat i huvudet föreslog jag att vi helt enkelt skulle bygga en sovalkov runt det ena fönstret. Eftersom rummet var såpass stort kunde alkoven bli hela 1,50 bred, nästan ett litet avdelat ”sovrum”, och jag tänkte att rummet också behövde fler möblerbara väggar, helt enkelt. Men för att inte ta bort ljuset från delen bakom den nybyggda väggen som vetter mot hallen, föreslog jag att vi skulle sätta in ett fönster i den också. Den idén gillade han, så jag började leta efter ett passande gammalt fönster.

Jag hittade ett stort och fint gammalt spröjsfönster som behövde lite kärlek. En ruta saknades, så den fick jag ersätta innan jag skrapade, kittade om och målade.

När det var gjort var det helt enkelt dags att bygga väggen!

Eftersom det inte är en vägg som ska belastas utan bara skilja av en del av rummet, gjorde jag den så smal som möjligt så att den inte skulle äta upp för mycket golvyta. Den kläddes i gips, spacklades och målades innan samma list som i resten av rummet sattes. Och så satte jag in det nyrenoverade fönstret.

När väggen var klar målades den gamla fondtapeten (som var för rörig och mörk för A:s smak) och resten av rummet med en ljus neutralgrå färg. I stället målades en mjukt grågrön fondvägg i den nya sovalkoven.

Sen var det bara den roliga biten kvar – att möblera och se hur mycket mer praktiskt rummet blev! A själv blev väldigt nöjd med att lägenheten märkligt nog kändes större. Jag kompletterade hans befintliga möblemang med några uppgraderade återbruksdetaljer, som ett litet sängbord (vilket han tidigare inte hade fått plats med).

Det här var ett tillfredsställande jobb, och jag är jätteglad att A blev så nöjd! Tänk att en enda liten vägg på rätt ställe kan göra så stor skillnad. Och myset? Ja, det gick ju utmärkt!

E och hennes familj bor i en lantligt belägen 70-talsvilla, och de behövde en ”ny” hall. När jag var på besök för att titta kom vi fram till att det största problemet var att de inte hade någon som helst inbyggd förvaring för alla kläder och prylar som en aktiv barnfamilj har. Men det som fanns, för en gångs skull, var plats. Massor av plats! Stora, härliga ytor som bara ropade efter lite nya lösningar. Uppgiften var alltså: se till att alla i familjen kunde få undan sina saker på en egen plats, och göra det enkelt att hålla ordning och hitta. Samt utseendemässigt få till ”snyggt och hemtrevligt”. Utmaningen antagen!

Det var länge sedan hallen fått lite kärlek, och efter att ha pratat om vad paret tycker om kom vi fram till att de gärna ville ha en mer gammaldags, lantlig stil. Jag gjorde en ritning med förslag på bröstpanel och tapet, en planerad inbyggnad av utrymmet under trappan och en inbyggd garderob mitt emot. För att lösa vart alla kringflytande skor skulle ta vägen föreslog jag en lång skohylla/sittbänk. Efter några samtalsvarv landade färgskalan i blått, grått och antikvitt.

Eftersom jag jobbar med återbrukade möbler reviderades ritningen lite efter hand som jag hittade saker att jobba med, men på det stora hela höll vi oss till planen.

Det första som hände var att jag renoverade trappan. All gammal lack slipades bort och trappan målades med halkskydd iblandat i färgen. Efter det byggde jag in utrymmet under trappan. Från början hade jag ritat platsbyggd förvaring till trappgarderoben, men det valdes bort av ekonomiska skäl, så då hittade jag ett vackert gammalt ekskåp i stället som fick flytta in där, och byggde bara upp ett lågt podie under trappan för att det som förvaras där ska komma upp en aning från värmegolvet. En vacker gammal sekelskiftesdörr fick bli skjutdörr, för att inte ta plats ut i rummet.

När trappgarderoben var färdig målade jag om klinkergolvet i samma färg som trappan, och sedan påbörjades bänkbygget (av återbruksmaterial), inbyggnaden av den återbrukade garderoben och slutligen konstruktionen av väggpanel. Jag ritade några olika förslag på paneler, och till slut landade vi på den här: en meter hög, enkel profil med hög sockel.

Jag lyckades hitta samma sorts furudörr återbrukad som de har i resten av hallen och satte in den mot tvättstugan, där dörr saknades. Jag fick också reparera en skada på en av de befintliga dörrarna. Sedan var det bara att måla… och måla… och måla… och till slut, tapetsera!

När det var gjort såg hallen ut så här:

Sedan var det dags att sätta panel också mot trappväggen, samt spackla igen hälften av garderobsdörrarnas urfräsningar och i stället fräsa ur för infällda, återbrukade mässingshandtag på bara dörrarnas ena sida. Det sista jag gjorde var att måla hela konkarongen i samma antikvita färg som panelen.

Så var hallen på Gårdsvägen klar. Vi kommer säkert att prata lite mer om pynt, var tavlor ska hänga och vilken matta som ska läggas mitt på golvet och andra världsliga ting, men det viktigaste är nog ändå att lillebror i familjen har gett betyget ”tretusen stjärnor upp”! Då får man som hantverkande inredare vara nöjd med sitt jobb, tycker jag!

När A tog kontakt hade han bott i sin lägenhet i några år. Han trivdes, men hans vardagsbehov hade förändrats från ”att ha nära hem från krogen” till ”lite mer lugn och ro och utrymme, tack”. Efter några samtal om preferenser och stilar kom vi fram till att han å ena sidan gillar det vita, rena och minimalistiska, men samtidigt har en dragning till gentlemannaestetik och gärna såg element som plockade upp att lägenheten ligger i ett sekelskifteshus. Dessutom behövde han få in vettigt förvaringsutrymme någonstans på sina 23 kvadrat. Utmaningen accepterad!

Innan vi började var hela lägenheten målad i vitt. Köket hade slitna skåp och vitvaror, men var i grunden i gott skick. Eftersom köket också användes som hall fanns ingen matplats, och själva rummet upplevdes avlångt, smalt och ganska belamrat trots i grunden få möbler.

Även få kvadratmeter tjänar på att skapa zoner. Jag presenterade en skiss för A där rummet delades på tre genom att bygga ett sovloft, och där utrymmet under loftet både rymde en liten walk-in-closet och en yta för avhängning av ytterkläder. Det frigjorde utrymme till en mindre matplats i köket. Vi kom överens om en färgskala där vitt och ljusgrått var basen, och kompletterades av vinrött och mörkt trä.

I köket behölls skåpen, men målades om. Beslagen, bänkskivan och vitvarorna byttes. Vi kaklade ända upp till tak och fogade med mörk fog för sekelskifteskänslans skull. Den grågröna, stiliserade tulpantapeten samt de mörka träslagen gav gentlemanna-lounge-känslan utan att för den skull tappa ljuset. Ett litet barbord för två i samma höjd och samma material som bänkskivan gav både matplats och extra utrymme för matlagning.

Sängbygget utgjorde den stora förändringen av rummet. Jag specialbyggde stegen för att få en lutning som är tillräckligt liten för att inte ta mycket plats, men fortfarande är bekväm att gå på. Dörren kommer från ett annat av stadens sekelskifteshus, jag restaurerade den och satte den på en glidskena. Jag hade den stora turen att hitta gamla sockellister på vinden som vi kunde använda att komplettera runt nybygget med, så jag slapp specialtillverka profil den här gången. Det är återbruk av bästa sorten!

Det sista vi gav oss på var en uppfräschning av badrummet. Eftersom det, liksom köket, i grunden var i gott skick lät vi kaklet sitta kvar, men bytte fogar och duschset. Väggarna, som var klassisk målad glasfiberväv, fick ett lager vit microcement.

Det var det! Då kunde vi lämna As lägenhet.

Alla möbler, vitvaror och inredningsdetaljer på Kammakargatan är återbruk, förutom spisfläkten och beslagen i köket.